Fredagen
Okej, jag är lite seg med mina inlägg men här kommer en beskrivning av fredagen!
Nu hade dagen för besöket på skolan och också strandvisiten kommit. Jag klev upp klockan sju på morgonen och allt kändes verkligen som under mitt år där. Det kändes som att mina två år i Sverige bara hade varit en dröm när Maribel väckte mig på morgonen och jag sedan tog skolbussen upp till skolan. Mystiskt. När jag kom till skolan kände jag dock en lättnad över att jag inte går där längre, usch vilket orpersonligt ställe.
Det var många som kom och berättade för mig hur de hade haft det i sina familjer och de flesta hade många positiva upplevelser. En tjej hade dock lite problem med sin familj så under dagen fixade vi ettt byte.
Vi träffades i el Salon de Actos (där vi träffades förra året), och eleverna visade upp sin film de hade gjort för spanjorerna. Några spanjorer från en lägre årskurs hade också gjort en film om Arcos och om lokala traditioner och högtider. Sedan hände en lite mysko grej, spanjorerna skulle visa runt oss i skolan och det enda de gjorde var att knacka på i klasser som hade lektion så fick vi alla 15 ställa oss längst fram som några uppvisningsobjekt i kanske en minut så fick alla kolla på oss i tystnad. Verkligen konstigt sätt att visa oss skolan på. Lärarna sade inte heller något utan satt också bara och glodde.
Efter att de bjudit oss på lite bocadillos i cafeterian så bar det i alla fall av mot Bolonia, en strandort som också har en sevärd gammal romersk stad som vi skulle besöka. Vi fick återigen smaka på den spanska tidsoptimismen. Lärarna sa att resan skulle ta drygt en timme, men den tog mer än två timmar. Det gjorde dock ingenting. När vi kom fram till stranden var det jättefint väder och vi fick tid att sola, bada, umgås med spanjorerna och njuta några timmar innan vi skulle bege oss mot ruinerna av den gamla romerska staden. Den var intressant att se, men det var ingen som tog på sig rollen som guide riktigt, så vi fick mest gå runt och kolla. Jag tycker ändå det var intressant och jag tror att en hel del av gruppen också tyckte det. Något som var synd var att många var slut efter strandvistelsen och solen brände som tusan så många såg ut som kräftor (även jag).
Klockan 18 skulle bussen komma och hämta oss var det bestämt (abbonerad). Klockan 18 var vi också redo för avfärd men någon buss var inte i sikte. Vi väntade i ungefär 45 minuter innan en av de spanska lärarna äntligen fick tag på chauffören som hade fått fel på bussen. Jag var glad att det inte var jag som hade behövt meddela detta till ungefär 40 skrikande spanjorer i 15-årsåldern. Haha. Tillslut kom i alla fall bussen och ingen av oss svenskar var så speciellt less på att vänta tror jag, vi satt bara och njöt av den spanska värmen :)
Väl framme i Arcs hmtade familjerna upp oss vid skolan. På kvällen gick eleverna ut med sina spanjorer, men jag valde att vara hemma med familjen och träffa lite kompisar på hemmaplan istället.
Det hade varit en skön dag där jag fått lite paus från mitt ansvar och hunnit njuta lite mer av tillvaron.
Nu hade dagen för besöket på skolan och också strandvisiten kommit. Jag klev upp klockan sju på morgonen och allt kändes verkligen som under mitt år där. Det kändes som att mina två år i Sverige bara hade varit en dröm när Maribel väckte mig på morgonen och jag sedan tog skolbussen upp till skolan. Mystiskt. När jag kom till skolan kände jag dock en lättnad över att jag inte går där längre, usch vilket orpersonligt ställe.
Det var många som kom och berättade för mig hur de hade haft det i sina familjer och de flesta hade många positiva upplevelser. En tjej hade dock lite problem med sin familj så under dagen fixade vi ettt byte.
Vi träffades i el Salon de Actos (där vi träffades förra året), och eleverna visade upp sin film de hade gjort för spanjorerna. Några spanjorer från en lägre årskurs hade också gjort en film om Arcos och om lokala traditioner och högtider. Sedan hände en lite mysko grej, spanjorerna skulle visa runt oss i skolan och det enda de gjorde var att knacka på i klasser som hade lektion så fick vi alla 15 ställa oss längst fram som några uppvisningsobjekt i kanske en minut så fick alla kolla på oss i tystnad. Verkligen konstigt sätt att visa oss skolan på. Lärarna sade inte heller något utan satt också bara och glodde.
Efter att de bjudit oss på lite bocadillos i cafeterian så bar det i alla fall av mot Bolonia, en strandort som också har en sevärd gammal romersk stad som vi skulle besöka. Vi fick återigen smaka på den spanska tidsoptimismen. Lärarna sa att resan skulle ta drygt en timme, men den tog mer än två timmar. Det gjorde dock ingenting. När vi kom fram till stranden var det jättefint väder och vi fick tid att sola, bada, umgås med spanjorerna och njuta några timmar innan vi skulle bege oss mot ruinerna av den gamla romerska staden. Den var intressant att se, men det var ingen som tog på sig rollen som guide riktigt, så vi fick mest gå runt och kolla. Jag tycker ändå det var intressant och jag tror att en hel del av gruppen också tyckte det. Något som var synd var att många var slut efter strandvistelsen och solen brände som tusan så många såg ut som kräftor (även jag).
Klockan 18 skulle bussen komma och hämta oss var det bestämt (abbonerad). Klockan 18 var vi också redo för avfärd men någon buss var inte i sikte. Vi väntade i ungefär 45 minuter innan en av de spanska lärarna äntligen fick tag på chauffören som hade fått fel på bussen. Jag var glad att det inte var jag som hade behövt meddela detta till ungefär 40 skrikande spanjorer i 15-årsåldern. Haha. Tillslut kom i alla fall bussen och ingen av oss svenskar var så speciellt less på att vänta tror jag, vi satt bara och njöt av den spanska värmen :)
Väl framme i Arcs hmtade familjerna upp oss vid skolan. På kvällen gick eleverna ut med sina spanjorer, men jag valde att vara hemma med familjen och träffa lite kompisar på hemmaplan istället.
Det hade varit en skön dag där jag fått lite paus från mitt ansvar och hunnit njuta lite mer av tillvaron.
Torsdagen
Tänkte nu berätta lite om vår tredje dag, nämligen torsdagen.
Torsdag 23/4
Efter en lång onsdag hade jag valt att inte planera in så mycket på torsdagen, och det var nog omtyckt av alla! Vi började dagen med en gemensam frukost i solen på en cafeteria i närheten av vandrarhemmet. Typiskt andalusisk och gott, men lite dyrt. Klockan 16:30 skulle vi ta bussen till Arcos och vi bestämde att samlas en timme innan dess på vandrarhemmet där vi fått lämna våra väskor (mycket bra sevice på stället).
Timmarna mellan frukosten och samlingen spenderade gruppen på olika håll. Jag fungerade som guide mot shoppinggatorna för de som ville, medan vissa sökte upp en park för att bara ligga och njuta av det härliga vädret. Själv gick jag runt själv på stan (när jag lämnat av mina små elever där de ville), skönt att gå för sig själv ett tag tycker jag!
Samlingen på vandrarhemmet gick som planerat bra och vi började gå mot busstationen som låg en halv kilometer bort. Efter att ha frågat några Sevillabor hittade vi tillslut fram, skönt! Jag, Ylva och Elin ställde oss i kön för att köpa biljetter men där fanns ingen receptionist. Jag gick bort till informationsdisken och frågade var man kunde köpa biljetter till 16:30-bussen till Arcos och får ett frågande ansikte till svar. "16:30? Då går det ingen buss till Arcos, den går inte förrän klockan 18!. Åh nej, tänkte jag, och familjerna som skulle vänta på oss i Arcos kl 19. Det var bara att meddela Ylva, Elin och resten av gruppen att den turlista jag hade förlitat mig på inte stämde. Vissa av eleverna blev lite irriterande, medan andra blev glada över att kunna sola en timme till. Jag fick ringa Encarni och meddela henne om vårt lilla problem, och hon meddelade sedan familjerna. Elin, Ylva och jag satte oss på ett café och åt glass. Faktiskt ganska skönt att bara ta det lugnt ett litet tag.
Efter att vi köpt biljetter klev vi strax före klockan 18 på bussen som skulle ta oss mot Arcos. Det visade sig vara en ovanligt lång väg dit, bussen tog svängar inom de mest konstiga byar och åkte längs smala asfaltsvägar där inte ens jag kände igen mig även fast jag flera gånger åkt mellan Sevilla och Arcos. När jag tillslut kunde känna igen var vi var och meddelade eleverna att det bara var en mil kvar till Arcos var det som att alla 14 elever fick ett kollektivt nervsammanbrott. Nu började de verkligen inse att de skulle bli en del av en spansk familj under 3 nätter vilket gjorde dem väldigt nervösa. De skrattade, pratade och sjöng högljutt. När vi väl kom fram till busstationen i Arcos fick vi ett mycket fint välkomnande av alla familjer som stod där och kramade om sina svenskar när de klev ut ur bussen! Maribel stod även och väntade på mig och det var verkligen ett kärt återseende. Ylva och Elin fick också göra sig bekant med Encarni som så duktigt fixat förseningen och ingen verkade det minsta less! Om det är något som är skönt med spanjorer så är det att många har en "inga problem"-inställning till nästan allt!
Efter cirka tio minuter, när alla kindpussar till höger och vänster var avklarade, tog de spanska familjerna med sig eleverna på en tur genom "el casco antiguo" (gamla stan) i Arcos. Jag, som redan kan den delen ganska bra, och som gärna passade på att utnyttja tiden med familjen, åkte hem på en gång tillsammans med Maribel. Kvällen spenderade eleverna tillsammans med familjerna, Ylva och Elin checkade in på Hotel la Fonda (samma som förra året), där jag hade bokat rum till dem, och jag stannade uppe halva natten och umgicks med familjen.
En lyckad dag, även fast den innehöll några problem! Vi kunde ju i alla fall lösa dem på ett bra sätt :)
Torsdag 23/4
Efter en lång onsdag hade jag valt att inte planera in så mycket på torsdagen, och det var nog omtyckt av alla! Vi började dagen med en gemensam frukost i solen på en cafeteria i närheten av vandrarhemmet. Typiskt andalusisk och gott, men lite dyrt. Klockan 16:30 skulle vi ta bussen till Arcos och vi bestämde att samlas en timme innan dess på vandrarhemmet där vi fått lämna våra väskor (mycket bra sevice på stället).
Timmarna mellan frukosten och samlingen spenderade gruppen på olika håll. Jag fungerade som guide mot shoppinggatorna för de som ville, medan vissa sökte upp en park för att bara ligga och njuta av det härliga vädret. Själv gick jag runt själv på stan (när jag lämnat av mina små elever där de ville), skönt att gå för sig själv ett tag tycker jag!
Samlingen på vandrarhemmet gick som planerat bra och vi började gå mot busstationen som låg en halv kilometer bort. Efter att ha frågat några Sevillabor hittade vi tillslut fram, skönt! Jag, Ylva och Elin ställde oss i kön för att köpa biljetter men där fanns ingen receptionist. Jag gick bort till informationsdisken och frågade var man kunde köpa biljetter till 16:30-bussen till Arcos och får ett frågande ansikte till svar. "16:30? Då går det ingen buss till Arcos, den går inte förrän klockan 18!. Åh nej, tänkte jag, och familjerna som skulle vänta på oss i Arcos kl 19. Det var bara att meddela Ylva, Elin och resten av gruppen att den turlista jag hade förlitat mig på inte stämde. Vissa av eleverna blev lite irriterande, medan andra blev glada över att kunna sola en timme till. Jag fick ringa Encarni och meddela henne om vårt lilla problem, och hon meddelade sedan familjerna. Elin, Ylva och jag satte oss på ett café och åt glass. Faktiskt ganska skönt att bara ta det lugnt ett litet tag.
Efter att vi köpt biljetter klev vi strax före klockan 18 på bussen som skulle ta oss mot Arcos. Det visade sig vara en ovanligt lång väg dit, bussen tog svängar inom de mest konstiga byar och åkte längs smala asfaltsvägar där inte ens jag kände igen mig även fast jag flera gånger åkt mellan Sevilla och Arcos. När jag tillslut kunde känna igen var vi var och meddelade eleverna att det bara var en mil kvar till Arcos var det som att alla 14 elever fick ett kollektivt nervsammanbrott. Nu började de verkligen inse att de skulle bli en del av en spansk familj under 3 nätter vilket gjorde dem väldigt nervösa. De skrattade, pratade och sjöng högljutt. När vi väl kom fram till busstationen i Arcos fick vi ett mycket fint välkomnande av alla familjer som stod där och kramade om sina svenskar när de klev ut ur bussen! Maribel stod även och väntade på mig och det var verkligen ett kärt återseende. Ylva och Elin fick också göra sig bekant med Encarni som så duktigt fixat förseningen och ingen verkade det minsta less! Om det är något som är skönt med spanjorer så är det att många har en "inga problem"-inställning till nästan allt!
Efter cirka tio minuter, när alla kindpussar till höger och vänster var avklarade, tog de spanska familjerna med sig eleverna på en tur genom "el casco antiguo" (gamla stan) i Arcos. Jag, som redan kan den delen ganska bra, och som gärna passade på att utnyttja tiden med familjen, åkte hem på en gång tillsammans med Maribel. Kvällen spenderade eleverna tillsammans med familjerna, Ylva och Elin checkade in på Hotel la Fonda (samma som förra året), där jag hade bokat rum till dem, och jag stannade uppe halva natten och umgicks med familjen.
En lyckad dag, även fast den innehöll några problem! Vi kunde ju i alla fall lösa dem på ett bra sätt :)
Resan är avklarad!
Nu är resan avklarad och det har gått väldigt bra men det är skönt att den är över!
Jag tänkte återberätta resan dag för dag. I detta inlägg börjar jag med de två första dagarna, fortsättning följer!
Tisdag 21/4:
Vi samlas som planerat på tågstationen i Sundsvall på morgonen. Tåget avgår i tid med 14 förväntansfulla elever, mig, Ylva och Elin. När vi kommer fram till Arlanda har vi en stund att vänta tills planet går. Vi äter lunch tillsammans. Klockan 15:10 avgår flyget som planerat och efter en lång dag med byten i Madrid är vi strax före klockan 23 framme i Sevilla. När vi kliver ut från flygplatsen känner vi hur värmen slår emot oss och under bussresan in till centrum konstaterar vi att det är 22 grader varmt mitt i natten. Vi anländer till Hostal Samay som visar sig ha ett bra läge mitt i stan. Allt hade under dagen gått enligt planerna men när vi skulle checka in blev jag väldigt nervös att jag hade gjort något fel. När receptionisten dessutom såg väldigt förvirrad ut när vi berättade att vi var 17 stycken som skulle komma blev jag väldigt rädd. Till slut löste det sig i alla fall och vi somnade gott i de fräscha rummen. Jag hade klarat av min första dag som reseledare.
Onsdag 22/4
När jag kliver upp ringer jag Dani som jag bestämmer träff med kl 11. Det är min kompis som pluggar historia på universitetet i Sevilla och som ska guida runt oss i staden. Innan träffen intar vi en riktigt god spansk frukost varefter vi möter upp Dani i receptionen. Han är väldigt trevlig och öppen mot alla och börjar med att visa oss universitetet där vi också träffar två av hans klasskompisar som frivilligt vill hjälpa till att guida oss runt under dagen. Vi delar in oss i två grupper och får se det mäktiga universitetet. Det känns väldigt bra och tryggt för mig att Dani fixat det så bra, och även att Elin och Ylva verkar nöjda med upplägget. Vi fortsätter mot de kungliga palatsen som är väldigt vackra och som de tre spanjorerna guidar oss runt i. Ibland får vi säga till dem att prata lite långsammare, men alla elever verkar tycka att det är intressant och lagom mycket information. Med hjälp av Dani får vi också gå in gratis på kungliga palatsen eftersom vi är studenter - perfekt! Det hade nog varit svårt att klara utan en infödd spanjors hjälp. Efter en liten paus i hettan fortsätter vi mot katedralen som ligger alldeles intill. Här får vi också billigt inträde tack vare spanjorerna! De är väldigt hjälpsamma och springer i förväg och kollar upp skaer åt oss hela tiden. I katedralen får vi gå upp i ett mycket högt torn och se en imponerande utsikt över Sevilla och vi får även se kistan där Kristoffer Columbus ligger begraven. Det tyckte nog många var häftigt. Dani hade varit så snäll och bokat bord till oss på en riktigt mysig och prisvärd tapasrestaurang där det inte var turistigt. Vi satt alla tillsammans runt ett långbord och beställde in jättemycket tapas! En riktig kulturell upplevelse för många! Och vilket liv det blev när 17 "rubias" (blondiner) kom in på stället. Efter maten tog killarna med oss till det sista stället, Plaza de España. De gjorde ett superbra jobb under dagen, jag är imponerad. Att de dessutom vägrade ta emot pengar för guidningen visar ännu mer på hur underbara de är :) Klockan var nu runt 17 och resten av dagen var vi fria. Klockan 21 bestämde vi dock träff med Dani som tog med oss till en billig tapasbar på kvällen. Ungefär hälften av eleverna följde med. Min andra dag som reseledare var avklarad och jag kände mig nöjd med vad jag organiserat, alla verkade nöjda. Efter första dagen hade jag kännt att Ylva och Elin tagit lite mer ansvar men efter den här heldagen kände jag mig väldigt nöjd.
Återkommer inom kort med uppdateringar för resten av veckan.
Jag tänkte återberätta resan dag för dag. I detta inlägg börjar jag med de två första dagarna, fortsättning följer!
Tisdag 21/4:
Vi samlas som planerat på tågstationen i Sundsvall på morgonen. Tåget avgår i tid med 14 förväntansfulla elever, mig, Ylva och Elin. När vi kommer fram till Arlanda har vi en stund att vänta tills planet går. Vi äter lunch tillsammans. Klockan 15:10 avgår flyget som planerat och efter en lång dag med byten i Madrid är vi strax före klockan 23 framme i Sevilla. När vi kliver ut från flygplatsen känner vi hur värmen slår emot oss och under bussresan in till centrum konstaterar vi att det är 22 grader varmt mitt i natten. Vi anländer till Hostal Samay som visar sig ha ett bra läge mitt i stan. Allt hade under dagen gått enligt planerna men när vi skulle checka in blev jag väldigt nervös att jag hade gjort något fel. När receptionisten dessutom såg väldigt förvirrad ut när vi berättade att vi var 17 stycken som skulle komma blev jag väldigt rädd. Till slut löste det sig i alla fall och vi somnade gott i de fräscha rummen. Jag hade klarat av min första dag som reseledare.
Onsdag 22/4
När jag kliver upp ringer jag Dani som jag bestämmer träff med kl 11. Det är min kompis som pluggar historia på universitetet i Sevilla och som ska guida runt oss i staden. Innan träffen intar vi en riktigt god spansk frukost varefter vi möter upp Dani i receptionen. Han är väldigt trevlig och öppen mot alla och börjar med att visa oss universitetet där vi också träffar två av hans klasskompisar som frivilligt vill hjälpa till att guida oss runt under dagen. Vi delar in oss i två grupper och får se det mäktiga universitetet. Det känns väldigt bra och tryggt för mig att Dani fixat det så bra, och även att Elin och Ylva verkar nöjda med upplägget. Vi fortsätter mot de kungliga palatsen som är väldigt vackra och som de tre spanjorerna guidar oss runt i. Ibland får vi säga till dem att prata lite långsammare, men alla elever verkar tycka att det är intressant och lagom mycket information. Med hjälp av Dani får vi också gå in gratis på kungliga palatsen eftersom vi är studenter - perfekt! Det hade nog varit svårt att klara utan en infödd spanjors hjälp. Efter en liten paus i hettan fortsätter vi mot katedralen som ligger alldeles intill. Här får vi också billigt inträde tack vare spanjorerna! De är väldigt hjälpsamma och springer i förväg och kollar upp skaer åt oss hela tiden. I katedralen får vi gå upp i ett mycket högt torn och se en imponerande utsikt över Sevilla och vi får även se kistan där Kristoffer Columbus ligger begraven. Det tyckte nog många var häftigt. Dani hade varit så snäll och bokat bord till oss på en riktigt mysig och prisvärd tapasrestaurang där det inte var turistigt. Vi satt alla tillsammans runt ett långbord och beställde in jättemycket tapas! En riktig kulturell upplevelse för många! Och vilket liv det blev när 17 "rubias" (blondiner) kom in på stället. Efter maten tog killarna med oss till det sista stället, Plaza de España. De gjorde ett superbra jobb under dagen, jag är imponerad. Att de dessutom vägrade ta emot pengar för guidningen visar ännu mer på hur underbara de är :) Klockan var nu runt 17 och resten av dagen var vi fria. Klockan 21 bestämde vi dock träff med Dani som tog med oss till en billig tapasbar på kvällen. Ungefär hälften av eleverna följde med. Min andra dag som reseledare var avklarad och jag kände mig nöjd med vad jag organiserat, alla verkade nöjda. Efter första dagen hade jag kännt att Ylva och Elin tagit lite mer ansvar men efter den här heldagen kände jag mig väldigt nöjd.
Återkommer inom kort med uppdateringar för resten av veckan.
