Torsdagen
Tänkte nu berätta lite om vår tredje dag, nämligen torsdagen.
Torsdag 23/4
Efter en lång onsdag hade jag valt att inte planera in så mycket på torsdagen, och det var nog omtyckt av alla! Vi började dagen med en gemensam frukost i solen på en cafeteria i närheten av vandrarhemmet. Typiskt andalusisk och gott, men lite dyrt. Klockan 16:30 skulle vi ta bussen till Arcos och vi bestämde att samlas en timme innan dess på vandrarhemmet där vi fått lämna våra väskor (mycket bra sevice på stället).
Timmarna mellan frukosten och samlingen spenderade gruppen på olika håll. Jag fungerade som guide mot shoppinggatorna för de som ville, medan vissa sökte upp en park för att bara ligga och njuta av det härliga vädret. Själv gick jag runt själv på stan (när jag lämnat av mina små elever där de ville), skönt att gå för sig själv ett tag tycker jag!
Samlingen på vandrarhemmet gick som planerat bra och vi började gå mot busstationen som låg en halv kilometer bort. Efter att ha frågat några Sevillabor hittade vi tillslut fram, skönt! Jag, Ylva och Elin ställde oss i kön för att köpa biljetter men där fanns ingen receptionist. Jag gick bort till informationsdisken och frågade var man kunde köpa biljetter till 16:30-bussen till Arcos och får ett frågande ansikte till svar. "16:30? Då går det ingen buss till Arcos, den går inte förrän klockan 18!. Åh nej, tänkte jag, och familjerna som skulle vänta på oss i Arcos kl 19. Det var bara att meddela Ylva, Elin och resten av gruppen att den turlista jag hade förlitat mig på inte stämde. Vissa av eleverna blev lite irriterande, medan andra blev glada över att kunna sola en timme till. Jag fick ringa Encarni och meddela henne om vårt lilla problem, och hon meddelade sedan familjerna. Elin, Ylva och jag satte oss på ett café och åt glass. Faktiskt ganska skönt att bara ta det lugnt ett litet tag.
Efter att vi köpt biljetter klev vi strax före klockan 18 på bussen som skulle ta oss mot Arcos. Det visade sig vara en ovanligt lång väg dit, bussen tog svängar inom de mest konstiga byar och åkte längs smala asfaltsvägar där inte ens jag kände igen mig även fast jag flera gånger åkt mellan Sevilla och Arcos. När jag tillslut kunde känna igen var vi var och meddelade eleverna att det bara var en mil kvar till Arcos var det som att alla 14 elever fick ett kollektivt nervsammanbrott. Nu började de verkligen inse att de skulle bli en del av en spansk familj under 3 nätter vilket gjorde dem väldigt nervösa. De skrattade, pratade och sjöng högljutt. När vi väl kom fram till busstationen i Arcos fick vi ett mycket fint välkomnande av alla familjer som stod där och kramade om sina svenskar när de klev ut ur bussen! Maribel stod även och väntade på mig och det var verkligen ett kärt återseende. Ylva och Elin fick också göra sig bekant med Encarni som så duktigt fixat förseningen och ingen verkade det minsta less! Om det är något som är skönt med spanjorer så är det att många har en "inga problem"-inställning till nästan allt!
Efter cirka tio minuter, när alla kindpussar till höger och vänster var avklarade, tog de spanska familjerna med sig eleverna på en tur genom "el casco antiguo" (gamla stan) i Arcos. Jag, som redan kan den delen ganska bra, och som gärna passade på att utnyttja tiden med familjen, åkte hem på en gång tillsammans med Maribel. Kvällen spenderade eleverna tillsammans med familjerna, Ylva och Elin checkade in på Hotel la Fonda (samma som förra året), där jag hade bokat rum till dem, och jag stannade uppe halva natten och umgicks med familjen.
En lyckad dag, även fast den innehöll några problem! Vi kunde ju i alla fall lösa dem på ett bra sätt :)
Torsdag 23/4
Efter en lång onsdag hade jag valt att inte planera in så mycket på torsdagen, och det var nog omtyckt av alla! Vi började dagen med en gemensam frukost i solen på en cafeteria i närheten av vandrarhemmet. Typiskt andalusisk och gott, men lite dyrt. Klockan 16:30 skulle vi ta bussen till Arcos och vi bestämde att samlas en timme innan dess på vandrarhemmet där vi fått lämna våra väskor (mycket bra sevice på stället).
Timmarna mellan frukosten och samlingen spenderade gruppen på olika håll. Jag fungerade som guide mot shoppinggatorna för de som ville, medan vissa sökte upp en park för att bara ligga och njuta av det härliga vädret. Själv gick jag runt själv på stan (när jag lämnat av mina små elever där de ville), skönt att gå för sig själv ett tag tycker jag!
Samlingen på vandrarhemmet gick som planerat bra och vi började gå mot busstationen som låg en halv kilometer bort. Efter att ha frågat några Sevillabor hittade vi tillslut fram, skönt! Jag, Ylva och Elin ställde oss i kön för att köpa biljetter men där fanns ingen receptionist. Jag gick bort till informationsdisken och frågade var man kunde köpa biljetter till 16:30-bussen till Arcos och får ett frågande ansikte till svar. "16:30? Då går det ingen buss till Arcos, den går inte förrän klockan 18!. Åh nej, tänkte jag, och familjerna som skulle vänta på oss i Arcos kl 19. Det var bara att meddela Ylva, Elin och resten av gruppen att den turlista jag hade förlitat mig på inte stämde. Vissa av eleverna blev lite irriterande, medan andra blev glada över att kunna sola en timme till. Jag fick ringa Encarni och meddela henne om vårt lilla problem, och hon meddelade sedan familjerna. Elin, Ylva och jag satte oss på ett café och åt glass. Faktiskt ganska skönt att bara ta det lugnt ett litet tag.
Efter att vi köpt biljetter klev vi strax före klockan 18 på bussen som skulle ta oss mot Arcos. Det visade sig vara en ovanligt lång väg dit, bussen tog svängar inom de mest konstiga byar och åkte längs smala asfaltsvägar där inte ens jag kände igen mig även fast jag flera gånger åkt mellan Sevilla och Arcos. När jag tillslut kunde känna igen var vi var och meddelade eleverna att det bara var en mil kvar till Arcos var det som att alla 14 elever fick ett kollektivt nervsammanbrott. Nu började de verkligen inse att de skulle bli en del av en spansk familj under 3 nätter vilket gjorde dem väldigt nervösa. De skrattade, pratade och sjöng högljutt. När vi väl kom fram till busstationen i Arcos fick vi ett mycket fint välkomnande av alla familjer som stod där och kramade om sina svenskar när de klev ut ur bussen! Maribel stod även och väntade på mig och det var verkligen ett kärt återseende. Ylva och Elin fick också göra sig bekant med Encarni som så duktigt fixat förseningen och ingen verkade det minsta less! Om det är något som är skönt med spanjorer så är det att många har en "inga problem"-inställning till nästan allt!
Efter cirka tio minuter, när alla kindpussar till höger och vänster var avklarade, tog de spanska familjerna med sig eleverna på en tur genom "el casco antiguo" (gamla stan) i Arcos. Jag, som redan kan den delen ganska bra, och som gärna passade på att utnyttja tiden med familjen, åkte hem på en gång tillsammans med Maribel. Kvällen spenderade eleverna tillsammans med familjerna, Ylva och Elin checkade in på Hotel la Fonda (samma som förra året), där jag hade bokat rum till dem, och jag stannade uppe halva natten och umgicks med familjen.
En lyckad dag, även fast den innehöll några problem! Vi kunde ju i alla fall lösa dem på ett bra sätt :)
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Ja, en hel del av bedömningen av projektarbetet är att se hur man klarar av att möta problem. O det har du ju provat på o verkar ha klarat av väldigt bra! :) Skönt att fått så positivt bemötande, trots krånglet! Förstår att det var skönt att få lite egen tid, både i Sevilla o sen, framför allt med familjen!
Postat av: Pernilla
Jag skrev ju en kommentar alldeles nyss... suck, men den syns inte... Skrev iaf att nu har jag även underlag för att bedöma hur du möter o löser problem, vilket är en viktig del i projektarbetet! :)
Trackback
