Måndagen

Eftersom vi fått mindre tid än som var inplanerat i Cádiz (pga spanjorernas överplanering), så bestämde vi oss för att stanna i Cádiz lite längre och inte ta ett tåg hem förrän klockan fem. Det innebar att vi fick tid till att ligga på stranden om vi ville, och också shoppa. Jag och några andra hann med båda delarna medan andra ville pressa i solen hela dagen.

Klockan 16 45 samlades vi pån hotellet för att gå den krota sträckan bort till järnvägsstationen. Nu hände något mycket unikt: TÅGET AVGICK I TID! Och vi anlände till Sevilla knappt två timmar senare. Efter en taxiresa tillbaka till samma hostal som vi bott på innan gjorde vi oss i ordning lite för att sedan gå ut och äta en gemensam avslutningsmiddag.

Vi letade upp en typisk spansk restaurang i närheten av hostalet där vi alla fick plats. Denna kväll satt vi inomhus för det hade blivit lite kyligare i luften. Mycket god mat intogs och alla var nöjda, solbrända och glada. Elin och Ylva framförde även ett tack till mig och gav mig ett par fina örhängen som en liten present. Eleverna tackade mig också och det kändes väldigt bra. Vissa stunder hade jag faktiskt känt mig lite överflödig och som att jag inte riktigt kunde ta allt ansvar som jag skulle, så det kändes bra att jag fick ett sånt stort tack av alla.

Denna måndagskväll var den första dagen på den största högtidsveckan i Sevilla - la Feria - som är en jättestor folkfest, en av Spaniens största faktiskt. Det var många som ville gå och se den. Dock tyckte Ylva och Elin inte att det var en sån bra idé eftersom vi skulle upp så tidigt morgonen efter, planet gick klockan sju. Själv hade jag erfarenhet av tidigare resor där reglerna inte varit så strikta som denna och som fungerat alldeles perfekt, så jag tyckte den regeln var lite onödig. Det är ju ändå en jättestor kulturupplevelse som alla spanjorer vi träffat på (till och med lärarna och de i receptionen på hotellet) rekommenderat oss. Jag pratade lite med Ylva och Elin men de gick inte med på mitt förslag att jag skulle följa med dem och se till att vi skulle vara hemma i bra tid, och vi propagerade också för att vi skött oss exemplariskt hela veckan. Till viss del förstår jag dem att de har så stort ansvar, men det blev en sådan stor kontrast för mig att de nu gick omkring med listor och prickae av alla, och blev väldigt oroliga om någon var fem minuter sen, mot för förra året då vi var helt fria på kvällarna och ni lärare litade på oss.

Trots allt gick vi och lade oss nöjda för att vila ut oss några timmar inför morgondagens resande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0