Tisdag
Klockan sju skulle planet avgå och en och en halv timme innan var vi på plats på Sevillas flygplats.
Alla var ganska trötta och sugna på att komma hem. Resan flöt dock på bra och innehöll inga förseningar. Det var lagom väntetid i Madrid och jag, som sov kostant under alla flyresor (jag var HELT utmattad efter denna intensiva vecka), tyckte i alla fall att vi snabbt var på plats på Arlanda.
Där åt vi gemensam lunch innan jag tog arlanda express mot Stockholm Centrum för att möta upp SP3 som var på studieresa. Jag anlände lagom till besöket på moskén var slut, och det var roligt att träffa alla. Eftersom jag sovit större delen av dagen så var jag också till en början ganska pigg och lyckades i alla fall hålla mig vaken under teatern vi tittade på (som för vörigt var mycket rolig).
När jag somnade på vandrarhemmet på kvällen var det i alla fall med en lättnad över att resan var över, samtidigt som jag var nöjd över hur kul vi hade haft!
Alla var ganska trötta och sugna på att komma hem. Resan flöt dock på bra och innehöll inga förseningar. Det var lagom väntetid i Madrid och jag, som sov kostant under alla flyresor (jag var HELT utmattad efter denna intensiva vecka), tyckte i alla fall att vi snabbt var på plats på Arlanda.
Där åt vi gemensam lunch innan jag tog arlanda express mot Stockholm Centrum för att möta upp SP3 som var på studieresa. Jag anlände lagom till besöket på moskén var slut, och det var roligt att träffa alla. Eftersom jag sovit större delen av dagen så var jag också till en början ganska pigg och lyckades i alla fall hålla mig vaken under teatern vi tittade på (som för vörigt var mycket rolig).
När jag somnade på vandrarhemmet på kvällen var det i alla fall med en lättnad över att resan var över, samtidigt som jag var nöjd över hur kul vi hade haft!
Måndagen
Eftersom vi fått mindre tid än som var inplanerat i Cádiz (pga spanjorernas överplanering), så bestämde vi oss för att stanna i Cádiz lite längre och inte ta ett tåg hem förrän klockan fem. Det innebar att vi fick tid till att ligga på stranden om vi ville, och också shoppa. Jag och några andra hann med båda delarna medan andra ville pressa i solen hela dagen.
Klockan 16 45 samlades vi pån hotellet för att gå den krota sträckan bort till järnvägsstationen. Nu hände något mycket unikt: TÅGET AVGICK I TID! Och vi anlände till Sevilla knappt två timmar senare. Efter en taxiresa tillbaka till samma hostal som vi bott på innan gjorde vi oss i ordning lite för att sedan gå ut och äta en gemensam avslutningsmiddag.
Vi letade upp en typisk spansk restaurang i närheten av hostalet där vi alla fick plats. Denna kväll satt vi inomhus för det hade blivit lite kyligare i luften. Mycket god mat intogs och alla var nöjda, solbrända och glada. Elin och Ylva framförde även ett tack till mig och gav mig ett par fina örhängen som en liten present. Eleverna tackade mig också och det kändes väldigt bra. Vissa stunder hade jag faktiskt känt mig lite överflödig och som att jag inte riktigt kunde ta allt ansvar som jag skulle, så det kändes bra att jag fick ett sånt stort tack av alla.
Denna måndagskväll var den första dagen på den största högtidsveckan i Sevilla - la Feria - som är en jättestor folkfest, en av Spaniens största faktiskt. Det var många som ville gå och se den. Dock tyckte Ylva och Elin inte att det var en sån bra idé eftersom vi skulle upp så tidigt morgonen efter, planet gick klockan sju. Själv hade jag erfarenhet av tidigare resor där reglerna inte varit så strikta som denna och som fungerat alldeles perfekt, så jag tyckte den regeln var lite onödig. Det är ju ändå en jättestor kulturupplevelse som alla spanjorer vi träffat på (till och med lärarna och de i receptionen på hotellet) rekommenderat oss. Jag pratade lite med Ylva och Elin men de gick inte med på mitt förslag att jag skulle följa med dem och se till att vi skulle vara hemma i bra tid, och vi propagerade också för att vi skött oss exemplariskt hela veckan. Till viss del förstår jag dem att de har så stort ansvar, men det blev en sådan stor kontrast för mig att de nu gick omkring med listor och prickae av alla, och blev väldigt oroliga om någon var fem minuter sen, mot för förra året då vi var helt fria på kvällarna och ni lärare litade på oss.
Trots allt gick vi och lade oss nöjda för att vila ut oss några timmar inför morgondagens resande.
Klockan 16 45 samlades vi pån hotellet för att gå den krota sträckan bort till järnvägsstationen. Nu hände något mycket unikt: TÅGET AVGICK I TID! Och vi anlände till Sevilla knappt två timmar senare. Efter en taxiresa tillbaka till samma hostal som vi bott på innan gjorde vi oss i ordning lite för att sedan gå ut och äta en gemensam avslutningsmiddag.
Vi letade upp en typisk spansk restaurang i närheten av hostalet där vi alla fick plats. Denna kväll satt vi inomhus för det hade blivit lite kyligare i luften. Mycket god mat intogs och alla var nöjda, solbrända och glada. Elin och Ylva framförde även ett tack till mig och gav mig ett par fina örhängen som en liten present. Eleverna tackade mig också och det kändes väldigt bra. Vissa stunder hade jag faktiskt känt mig lite överflödig och som att jag inte riktigt kunde ta allt ansvar som jag skulle, så det kändes bra att jag fick ett sånt stort tack av alla.
Denna måndagskväll var den första dagen på den största högtidsveckan i Sevilla - la Feria - som är en jättestor folkfest, en av Spaniens största faktiskt. Det var många som ville gå och se den. Dock tyckte Ylva och Elin inte att det var en sån bra idé eftersom vi skulle upp så tidigt morgonen efter, planet gick klockan sju. Själv hade jag erfarenhet av tidigare resor där reglerna inte varit så strikta som denna och som fungerat alldeles perfekt, så jag tyckte den regeln var lite onödig. Det är ju ändå en jättestor kulturupplevelse som alla spanjorer vi träffat på (till och med lärarna och de i receptionen på hotellet) rekommenderat oss. Jag pratade lite med Ylva och Elin men de gick inte med på mitt förslag att jag skulle följa med dem och se till att vi skulle vara hemma i bra tid, och vi propagerade också för att vi skött oss exemplariskt hela veckan. Till viss del förstår jag dem att de har så stort ansvar, men det blev en sådan stor kontrast för mig att de nu gick omkring med listor och prickae av alla, och blev väldigt oroliga om någon var fem minuter sen, mot för förra året då vi var helt fria på kvällarna och ni lärare litade på oss.
Trots allt gick vi och lade oss nöjda för att vila ut oss några timmar inför morgondagens resande.
Söndagen
Dagen var inplanerad för bergsvandring men när vi vaknde på mrogonen var det jättekallt ute och regnet öste ner. Att gå i bergen en hel dag och dessutom äta mat utomhus kändes inte som en bra idé, även fast det kändes synd att vi skulle missa det.
Som tur var hade vi spanjorerna vid vår sida och de fixade snabbt att vi kunde åka till Jerez och besöka en bodega, där de gör vin, istället. Under bussresan dit fick jag reda på att festen kvällen innan inte hade varit så kul, de hade sttit ute och frusit hela kvällen/natten och spanjorerna hade inte gjort så mycket för att svenskarna skulle komma in i gänget utan mest suttit för sig själva. Tur i alla fall att de hade varandra!
Vi anlände till bodegan i Jerez och fick vänta ett tag innan den guidade turen kunde börja. När den väl startade visade det sig att vi fått en guide som pratade mycket tydlig spanska så eleverna blev mycket glada. De förstod det mesta av vad han sa och jag tror det gav deras spanska-självförtroende en liten kick eftersom det hade fått utstå andalusiska under ganska många dagar. I bodegan förklarades det hur vinet tillverkades och man fick också se hur jäsningsprocessen gick till. Jag tror det var blandade åsikter om besöket, vissa tyckte det var långtråkigt medan vissa tykte det var riktigt intressant. JFör mig var det riktigt roligt eftersom jag fick uppleva en sån turistattraktion som jag inte haft tid att besöka under mitt år i Andalusien men som samtidigt är något som regionen är väldigt känd för.
När vi styrde färden mot Arcos igen regnade det fortfarande. Eftersom det inte blev någon paella uppe i bergen så var vi tvugna att fixa lunchen på något annat sätt. Dock hade de spanska föräldrarna fixat det underbart bra, en av dem ägde ett café/bar där de hade ordnat mat speceillt för oss. En av papporna hade gjort en gigantisk paella som vi alla fick äta av, sedan hade alla andra föräldrar gjort i ornding massa tapas: serranoskinka, ostar, röror, oliver, räkor m.m. Jättegott och verkligen något typiskt spansk som är roligt för alla att prova på. Det liknade litegrann en spansk släktträff. Mot slutet av eftermiddagen så satt vi igång svensk musik och några av de svenska eleverna dansade bugg och lite andra danser inför alla spanska elever och föräldrar. Det var uppskattat och många kort knäpptes.
De spanska föräldrarna+Encarni+Ylva hade kollat upp att det gick en buss till Cádiz klockan fem (vi skulle ju sova där denna natt) och vid halv fem blev vi uppskjutsade till busstationen. Väl på plats uppdagas det att ALLA kollat fel och det inte alls gick någon buss då. Lite tröttsamt. Men, tack vare spanjorernas snabba förmåga att lösa problem, så fixade de skjuts till Jerez varifrån vi kunde ta tåget till Cádiz. Vi kom ett par timmar senare än planerat. Det blev ett tårfyllt farväl (speciellt från spanjorernas sida) på Jerez tågstation och en rolig tågresa till Cádiz där Manuel (läraren) väntade på oss. Det är helt sjukt hur spanjorer tror att man hel tiden är beroende av dem bara för att man är på ett nytt ställe. Han ville guida runt oss ännu mer men vi lyckades säga ifrån att vi var trötta och ville roa oss på egen hand så Elin och Ylva fick följa med honom själv.
Vi checkade in problemfritt på det tvåstjärniga hotellet jag hade bokat och det var väldigt mysiga rum. Många av eleverna tyckte nog det var skönt att få bo en natt på hotell efter tre nätter hos familjerna. Det tyckte dock inte jag som var lite nere över att ha fått tagit farväl ännu en gång av min familj. Middag fick vi inta på egen hand och vi gick i lite smågrupper och åt på olika ställen. Klockan 22 hade Ylva bestämt att vi skulle vara tillbaka så vi fick stressa lite.
Som tur var hade vi spanjorerna vid vår sida och de fixade snabbt att vi kunde åka till Jerez och besöka en bodega, där de gör vin, istället. Under bussresan dit fick jag reda på att festen kvällen innan inte hade varit så kul, de hade sttit ute och frusit hela kvällen/natten och spanjorerna hade inte gjort så mycket för att svenskarna skulle komma in i gänget utan mest suttit för sig själva. Tur i alla fall att de hade varandra!
Vi anlände till bodegan i Jerez och fick vänta ett tag innan den guidade turen kunde börja. När den väl startade visade det sig att vi fått en guide som pratade mycket tydlig spanska så eleverna blev mycket glada. De förstod det mesta av vad han sa och jag tror det gav deras spanska-självförtroende en liten kick eftersom det hade fått utstå andalusiska under ganska många dagar. I bodegan förklarades det hur vinet tillverkades och man fick också se hur jäsningsprocessen gick till. Jag tror det var blandade åsikter om besöket, vissa tyckte det var långtråkigt medan vissa tykte det var riktigt intressant. JFör mig var det riktigt roligt eftersom jag fick uppleva en sån turistattraktion som jag inte haft tid att besöka under mitt år i Andalusien men som samtidigt är något som regionen är väldigt känd för.
När vi styrde färden mot Arcos igen regnade det fortfarande. Eftersom det inte blev någon paella uppe i bergen så var vi tvugna att fixa lunchen på något annat sätt. Dock hade de spanska föräldrarna fixat det underbart bra, en av dem ägde ett café/bar där de hade ordnat mat speceillt för oss. En av papporna hade gjort en gigantisk paella som vi alla fick äta av, sedan hade alla andra föräldrar gjort i ornding massa tapas: serranoskinka, ostar, röror, oliver, räkor m.m. Jättegott och verkligen något typiskt spansk som är roligt för alla att prova på. Det liknade litegrann en spansk släktträff. Mot slutet av eftermiddagen så satt vi igång svensk musik och några av de svenska eleverna dansade bugg och lite andra danser inför alla spanska elever och föräldrar. Det var uppskattat och många kort knäpptes.
De spanska föräldrarna+Encarni+Ylva hade kollat upp att det gick en buss till Cádiz klockan fem (vi skulle ju sova där denna natt) och vid halv fem blev vi uppskjutsade till busstationen. Väl på plats uppdagas det att ALLA kollat fel och det inte alls gick någon buss då. Lite tröttsamt. Men, tack vare spanjorernas snabba förmåga att lösa problem, så fixade de skjuts till Jerez varifrån vi kunde ta tåget till Cádiz. Vi kom ett par timmar senare än planerat. Det blev ett tårfyllt farväl (speciellt från spanjorernas sida) på Jerez tågstation och en rolig tågresa till Cádiz där Manuel (läraren) väntade på oss. Det är helt sjukt hur spanjorer tror att man hel tiden är beroende av dem bara för att man är på ett nytt ställe. Han ville guida runt oss ännu mer men vi lyckades säga ifrån att vi var trötta och ville roa oss på egen hand så Elin och Ylva fick följa med honom själv.
Vi checkade in problemfritt på det tvåstjärniga hotellet jag hade bokat och det var väldigt mysiga rum. Många av eleverna tyckte nog det var skönt att få bo en natt på hotell efter tre nätter hos familjerna. Det tyckte dock inte jag som var lite nere över att ha fått tagit farväl ännu en gång av min familj. Middag fick vi inta på egen hand och vi gick i lite smågrupper och åt på olika ställen. Klockan 22 hade Ylva bestämt att vi skulle vara tillbaka så vi fick stressa lite.
Lördagen
Nu hade vi sovit två nätter i familjerna och de flesta kände sig ganska hemmastadda. Efter gårkvällens utgång var många också nöjda och glada. Det var egentligen inplanerat att vi skulle åka tillsammans med spanjorerna och titta på en hästshow som är typisk för Andalusien, ni kanske känner till Spanska Ridskolan, men det blev tyvärr inställd på grund av att han som höll i det var sjuk.
En familj valde att ta med sina två svenska elever till en annan hästshow i en by längre bort med de flesta tillägnade förmiddagen till att slappa istället.
Vi samlades som planerat vid sjön klockan 17 för att ha lite aktiviteter som spanjorerna hade fixat. Det var soligt men väldigt väldigt blåsigt så kajakpaddlingen som var inplanerad blev inställd, istället fick vi åka stora motordrivna gummibåtar på sjön. Det var en rolig upplevelse både för mig (jag hade inte varit på sjön förut, bara promenerrat bredvid), och för alla elever. Att vi blev lite nerskvätta gjorde ingenting.
På kvällen fick vi reda på att Rocío, en av tjejerna, skulle annordna en fest hemma hos sig med temat vitt. Jag övervägde att gå ett tag, men beslutade mig för att utnyttja min tid med familjen så mycket som möjligt och stannade hemma. Vi åkte och hälsade på Maribels mamma och även hennes syter vilket var mycket roligt.
